zixten

(H) De pågår en diskussion som har anknytning till idrott och som handlar om 51 % av inflytandet över enskilda ideella idrottsföreningar. Det är, som vanligt, inte lätt att hänga med i svängarna. Men uppenbarligen gäller frågan om vi i Sverige ska ha en idrottsrörelse som bygger på ett folkrörelseideal eller om det nu är tid att gå vidare, mot ... ? Den gamla ordningens förespråkare hänger upp sig på att så har vi alltid gjort, eller i förhållande till någon form av nyordning att det gåååår inte! Eller så är det något annat man värnar om; det är som sagt inte helt lätt att hänga med i svängarna!

En, som det verkar, tongivande debattör i sammanhanget framför sina synpunkter i egenskap av ordförande i ett s.k. specialidrottsförbund. Denne man har bl.a. skrivit att för oss socialdemokratiska idrottsledare känns … för att få oss på gott humör! Vad betyder att man är en socialdemokratisk idrottsledare? Betyder det att verksamheten i hans specialidrottsförbund ska genomsyras av ett socialdemokratiskt synsätt? Och vid byte på ordförandestolen kommer en annan ideologisk inriktning att gälla? En känsla av overklighet infinner sig om det skulle förhålla sig så. Nog har väl de flesta uppfattningen att idrotten förhåller sig neutral i sådana avseenden?

Nåväl, nu står tydligen folkrörelsetanken inför ett hot vad gäller att styra och sköta svensk idrott. Men det är väl bra? Det kan väl inte vara rimligt att samhället allteftersom förändras och ställs inför ständigt nya utmaningar samtidigt som idrotten (helst?) ska kapsla in sig i en gammaldags ordning.

Sinnebilden för folkrörelsetanken är väl hur Bollnäs tog SM-guld i bandy 1951 och hur en av spelarna i laget året efter gjorde dundersuccé genom att framföra Flottarkärlek. Är det någon som tror att svensk bandy någonsin skulle ha kunnat bryta den ryska dominansen i VM-sammanhang om Bandyförbundet valt att värna om den idylliska idrottsordning som gällde i början av 1950-talet?

Det är nog nödvändigt att kunna tänka i nya banor (i alla sammanhang), dvs att våga gå utanför ramarna. Den person som skriver sig som socialdemokartisk idrottsledare (se ovan) är möjligen fel person som framför fel åsikter, låt vara att tillfället är rätt valt.