Att göra det besvärligt för sig
Jag väver. Jag är en relativ nybörjare och måste lita till andra i vävstugan när det gäller kunskap. Jag lär mig nya saker varje gång jag är där. Just nu håller vi på att solva en damastvävstol. Vi gjorde inte rätt från början, dvs. satte alla mönstersolv på ett skaft, så det krävs en del akrobatik för att få alla 1038 trådar på plats. De långa solven hänger i lod som pinglar muntert när jag kryper in i vävstolen. Sedan är jag fast där! Jag utrustar mig med vattenflaska, telefon och snus, och sitter hopkrupen på en vävpall som står placerad tvärs över tramporna. Jag hoppar inte ut och in som en get precis, så det gäller att ha det viktigaste inom räckhåll. Kompisen står bakom vävstolen och räcker fram trådarna. 1038 st!
Och det här är bara första omgången. I en damastvävstol solvar man varje varptråd två gånger på två olika skaftgrupper - en för mönstret och en för tygets bindning. Det känns som om jag kommer att bli sittande där länge… När kommer så långt så att man kan börja väva, ja då är faktiskt det mesta av arbetet redan gjort!
Nu mönstersolvar vi i ett V vilket betyder att vi så småningom kommer att kunna väva fina små dukar med mönster längs alla fyra sidorna. Känslan när man klipper ur en väv är som att öppna presentar på julafton!
